Användning av Constraints i IRONCAD

IRONCAD är i grunden uppbyggt på att man inte behöver använda sig av constraints (låsningar/relationer) mellan parter i rymden. Så det är inget krav, men det finns en möjlighet, att använda dessa constraints som i de flesta andra 3D CAD-system är ett direkt krav.

Enkelt förklarat är det ett sätt att placera sina parter i rymden i relation (låst med) andra parter. Dessa låsningar kan exakt visualisera hur dina parter och sammanställningar skulle fungera med varandra i den verkliga världen. Lås ihop några av parterna och välj verktyget för mekanismläge (Mechanism Mode), vilket ger dig möjligheten att flytta parterna/sammanställningarna genom att dra dem med musen eller TriBall och arbetar med positioneringslåsningar för att säkerställa att din konstruktion har rätt toleranser och passform.

Man ska dock tänka på att varje låsning som läggs till, i sig innebär att man begränsar möjligheten till ändring (därav namnet constraint), vilket i sin tur innebär att funktioner som TriBall, handtag osv starkt begränsas. Man brukar benämna upplägget med låsning som ens Design Intent ("hur har jag tänkt mig att detta ska fungera") och är väldigt bra i fullt förutsägbara konstruktioner, men ofta väldigt kontraproduktivt i designfasen och vid behov av oväntade förändringar.

‍

Så här används Mate och Concentric

Mate- och Align-verktygen används för att matcha ytor till varandra på olika sätt. Antingen längsmed eller mot en yta.

‍

Så här används Coincident och Align

Låsningarna Coincident (punkt) och Concentric (axiell/koncentrisk) använder runda ytor för att säkerställa att de alltid har kontakt med varandra.

‍

Så här används Parallel och Perpendicular

Parallel och Perpendicular (vinkelrät) -verktygen används för att se till så att partens kanter kan vara antingen parallella eller vinkelräta med kanter på en annan part.